Det första långa tråkiga obligatoriska inlägget

Första dagarna i Tüskland är över och naturligtvis är det som vanligt, mycket har man haft flyt med och sen är det alltid något som krackelerar… På planet hamnade jag mitt i en konfirmandsresa så det blev inte en lugn resa direkt. Men sen gick allt som på räls…nästan iaf.. En halvtimmes väntan på tåg till Mannheim och sedan ut i djungeln letandes efter tre olika Büros som jag skulle registrera mig hos. Första stoppet blev Sommerakademie-registrering, fick ett survivalkit innehållandes kartor, en klubba och en liten bok innehållandes allt som kommer ske framöver. Nästa steg var matrikulationen…en LÅNG kö och sen ett annat ställe fast för samma sak. Mycket papper om man säger så.


Bagaget var helt okej tungt tills jag skulle hitta dit jag skulle bo… med hjälp av två tyskor som inte gillade systemet så hittade jag rätt… släpade mig upp till fjärde våningen med mina runt 50 kg tunga väskor. Väl uppe står en schweizisk tjej (bor i lgh mittemot och är endast 16!!) och fnissar åt mig. Antagligen såg man väl rätt lustig ut när man sprang upp och ner konkandes på allting. Fick ringa min Hausmeister fem ggr innan vår kommunikation fungerade som den borde. Väl inne i lägenhten ber han mig vänta i köket. Öppnar sedan mitt rum och då bryter helvetet löst. Många tycker att tyska låter rätt hårt bara när man pratar…prova då en riktigt arg 50-årig man som skriker på lite halvdialekt. Det är hårt! Det var alltså uppenbarligen någon i mitt rum som inte borde vara det. Den ryska tjejen som bodde där innan ville tydligen inte flytta ut och det var mycket skrikande fram och tillbaka tills hausmeistern Herr Halbgewachs började kasta ut hennes grejor... Lite senare är jag i mitt rum och den tagna oförstående ryssen i köket.

Och då har klockan hunnit bli ganska mycket, har en och en halv timme på mig att hinna hitta till en butik, köpa mat, äta mat, duscha och hitta tillbaka till universitetet..För då var det ju dags för den första pubrundan. Vi är tydligen runt 250 vilsna själar som ska läsa sommarkursen så vi blev uppdelade i grupper och sen så gick de olika grupperna på olika pubar för att sedan mötas upp på klubben SOHO. Som alla tyska klubbar var det i en rökig liten källare med för hög musik. Jag tillhörde fårgruppen, vi skulle alla låta som får. Det var inte populärt bland alla där borta, bara jag som tyckte det var kul verkade det som… men men, iväg gick vi och öl dracks det. Och sen visade det sig vara så smidigt som att SOHO ligger mittemellan mig och Aude (en fransk tjej jag lärt känna) så det var nära hem. Och tur var väl det med tanke på att man inte hittade så jättebra.

Och nu till boendet… Mitt rum måste vara det tråkigaste man sett på länge…och inget täcke eller kuddar fanns det. Lyckades dock tjata till mig en av hausmeistern som han rotade fram ur den sunkigaste källaren som någonsin funnits. Men idag i en av survival-kitten så hittade jag en ”how to get to ikea”. Jag kunde inte låta bli att ge ifrån mig ett glädjetjut. Här ska inhandlas. Har dessutom fått lära mig att jag bor i ”kleine Istanbul”. Det luktar baklava och döner på vägen till universitetet och öppnar man fönstret på kvällen så doftar det choklad. Mysigt!

Imorgon väntar mer skola, mer pappersgöra med registreringar och förhoppningsvis ett möte med banken!